Kan ingen sända över lite motivation genom lite tankeöverföring eller nått. Känner mig sjukt omotiverad just nu. Plugga, nä, jag gör det imorrn. Träna, nä, jag lägger mig på soffan med ett paket glass istället. Städa, nä, jag skäller på Lukas och säger att jag jämt får göra det och att det är hans tur nu. Jobba, nä, men ge mig pengarna, fast just nu känns det inte ens värt det. Det är jobbets motivation just nu, pengar! När jag står där och städar efter människor som tydligen inte vet hur en papperskorg ser ut eller inte ens kan spola på toaletten efter sig så tänker jag på pengarna. Glädjen över att få den gröna specen varje månaden. Sen att man samtidigt som specen får andra kuvert med räkningar som kommer behöva mina lönepengar skiter jag i just då, de lägger jag bara i Att betala-facket på våran postkorg. Nä, man ska väl inte klaga på jobbet, har ju ett åtminstone och nånstans ska man väl börja. Bevisar ju nu för alla andra att jag inte är så kinkig. Haha, skulle velat se hon Venita (eller vad hon nu hette) som var med i Lyxfällan igår ha mitt jobb. För det är ju så jävla glammig!

Nä, ska upp och jobba lite imorrn på ett ställe som Lotta fixat åt mig. Blir till att stå och mocka lite skit imorrn hela fm eller nått sånt, men pengar är ju alltid pengar. Fina små papperslappar som jag kan göra av med på räkningar.

Godnatt

Det är ingen tvekan om att det har blivit höst. Det är mörkt, det är kallt och marken är full av löv. Fast det är inte bara marken som är täckt av löv. Även min bil brukar vara höstpimpad på morgonen med löv som täcker hela vindrutan. Dessutom har jag fått skrapa rutan nu några gånger och det finns få saker som jag hatar att göra så mycekt som att skrapa bilrutor, spec när man har vart så duktig att man glömt vantarna och även att införskaffa en isskrapa. Då blir det till att använda sig utav nått skivfodral eller liknande och sen sitta och försöka återuppliva de stelfrusna fingrarna. Brrr...

Är så trött hela tiden och funderar på om det kan vara den där höstdepressionen folk pratar om. Ska googla lite symptom på det senare. Vill bara ligga i sängen och är på allmänt dåligt humör. Har ingen stubin alls så minsta lilla så vill jag bara hoppa på någon och slå lite. Ska kanske ta och boka ett ki-box pass så att jag får göra av med mina aggressioner. Få slå och sparka lite på någon helt okänd person, underbart!

Nä, nu har jag lite andra saker för mig, så byebye!

Städar i veckorna och städar på helgerna. Japp, jag är en äkta städtant. På veckorna kan man se mig med min städvagn och mopp, watch out, jag städar bort den som står i min väg. Problemet med att jobba med att städa är att man inte är så jättesugen på att städa när man kommer hem. Så då får det bli på helgen istället, för på torsdagarna kommer Lukas hem och klagar på att jag stökar till så på veckorna. Ja, jag använder golvet och sängen som min garderob i ren protest mot att han fortfarande inte satt upp de två stängerna på väggen som ska användas åt att hänga upp kläder på. Har väntat på att få dit de i ett halvår nu. Säger att jag kan göra det själv, men får en lite nedlåtande blick då samtidigt som han påpekar att man måste använda slagborr. Menar han att jag är svag? Saknar lite de där armarna och axlarna man hade i 2:an. De var inte att leka med. Jag och Räkan såg ut som två bodybuilders när vi stod framför spegeln på dansen, då var det ändå en tjej som var simmare. Menmen, de är ett minne blott. De bara försvann i 3:an och istället blev det två pinnar kvar.

Ska nog ta oc rulla mot systemet nog. Tänkte vara en sån där helt underbar flickvän och överraska min sambo med några öl. Känner att det alldeles säkert blir uppskattat. Men först ska jag nog ta och leta på hårborsten som ska ligga här någonstans. Mitt röda rufs kan behöva en omgång!

Bye bye

Sitter i skolan med ett grupparbete. Just nu har vi nog spårat ur, som vanligt. Ämnet vi pratar om nu är astrid lindgrens olika filmer. Vi borde väl egentligen prata om omsorg och fostran av barnen. Tänkte försöka mig på att lägga in en bild på mitt nya hår. Trivs jättebra med att vara en rödtott, ser inte lika tråkig ut tycker jag:)

Då var den blonda kalufsen borta. Styrde idag mina steg mot frissan direkt efter jobbet, hade fixat tid för både klippning och FÄRGNING. Har vart så less på mitt hår och den avskyvärda utväxten så länge nu och nu är det borta. Inte året då, det är hyfsat längt fortfarande, men färgen är en helt annan. Kopparfärgat blev det, känns lite annorlunda och väääldigt ovant. Men jag tycker det blev bra iaf och det känns som om man sticker ut lite. Man har liksom inte den där vanliga brun eller blonda färgen som alla har. Nu ska jag in i duschen och göra mig klar för bio med Lukas och co. Vet inte vad vi ska se, nån komedi är det enda jag vet. Ciao

Jag hade faktiskt gett upp det här, fullt upp ändå, men nu sitter man ju helt ensam varje kväll så kanske ska ge det en chans till. Är väldigt splittrad för tillfället. Tycker om mitt liv härnere, men något drar i mig. Känner mig rastlös för det rör sig i mitt huvude hela tiden. Hur ska det bli, hur ska jag göra? Det som gör det så svårt är att det är ju inte bara jag som påverkas av beslutet och det är så mycket som kommer att förändras. Har ju tagit ett sånt här beslut förut, så vad är skillnaden? Kommer inte ihåg att det var så svårt då och beslutet då kändes ju ändå större. Jag bara babblar känner jag och skriver ju inte ens om vad det handlar om. Det handlar om HEM. Om vad som är hem för mig och vad som ska vara hem för mig. Norrland vs. Söder

Så då är man på lite halv depphumör eftersom man känner sig förvirrad. Tar och springer en runda med min snarkhund och lyssnar på Hurts.

My whole life waiting for the right timeTo tell you how I feel.Know I try to tell you that I need you.Here I am without you.I feel so lost but what can I do?'Cause I know this love seems realBut I don't know how to feel.We say goodbye in the pouring rainAnd I break down as you walk away.Stay, stay.'Cause all my life I felt this wayBut I could never find the words to sayStay, stay.Alright, everything is alrightSince you came alongAnd before youI had nowhere to run toNothing to hold on toI came so close to giving it up.And I wonder if you knowHow it feels to let you go?You say goodbye in the pouring rainAnd I break down as you walk away.Stay, stay.'Cause all my life I felt this wayBut I could never find the words to sayStay, stay.So you change your mindAnd say you're mine.Don't leave tonightStay.Say goodbye in the pouring rainAnd I break down as you walk away.Stay, stay.'Cause all my life I felt this wayBut I could never find the words to sayStay, stay.Stay with me, stay with me,Stay with me, stay with me,Stay, stay, stay, stay with me.

Can we pretend that airplanes
In the night sky
Are like shooting stars
I could really use a wish right now

Det finns så mycket tankar som bara skulle vilja komma ut, men på nått sätt så vill jag att de ska stanna där i huvudet undangömda. Saker jag känner men inte kan tillåta mig att känna, för jag vet att det är fel. Nu ska ingen få för sig att tro att jag har känslor för någon annan än min älskling, för så är det inte, det här handlar bara om mig. Mig mig mig, jag jag jag. Ibland känner man sig bara så vilsen, vad är det man vill egentligen och om jag inte vågar ta chanser nu, kommer de isånafall aldrig att komma åter? Shit, låter som värsta ålderskrisen det här!

Har en syn på mig själv som jag vet att jag inte borde ha och jag måste själv stoppa tankar som jag vet inte för med sig något bra. Har trillat dit förut, men det är längesen nu. Kunde liksom inte stoppa det då för var alldeles för upptagen med annat. Ibland känner jag bara för att vräka ur mig saker, saker som jag faktiskt känner men inte låter komma upp till ytan, för jag är för snäll. Ni som känner mig vet det. Känner att jag bara skulle vilja säga allt som finns inuti mig, men det är no bäst ändå att allt stannar där det är.

En del av mitt liv är en enda röra just nu, men det är bara jag som kan göra något åt det, för jag är faktiskt vuxen. Tills dess får jag fortsätta leva på havregrynsgröt. Motivationen är i botten, hatar att gå upp till jobbet fast jag bara jobbat 1½ vecka hittils och känner bara för att ligga och inte göra något alls. Kan ju inte hitta på något, för allt kostar ju pengar och jag har inget som lockar mig i sommar. Dags att rycka upp mig, jag vet. Men inte idag, för nu blir det sängen för att lyckas komma upp imorrn bitti. Godnatti natt

Känns som om jagg aldrig är hemma. Hinner inte ens packa upp väskan innan det är dags att packa den igen. Har nu vart hemma två helger i rad och det behöver jag. Har sån sjuk hemlängtan! Visst är Västerås hemma för mig också men tryggheten finns ändå hemma i Sundsvall för det är där min familj och släkt finns och alla vänner som har känt en i så många år. Blir bara ett kort inlägg det här, lägger in en bild på mig och snyggingen när vi besökte Norra berget. Måste ju visa Lukas hela min hemstad, för däruppifrån ser man väldigt lååångt.